Anton min kära, kära storebror jag kommer alltid att saknar dig. Jag kommer att sakna dig precis som du en gång var. Jag kommer att saknar ditt skratt och ditt leende, så fint som de var. Men sen när detta hände så kom gud och svävade bort dig då fanns du inte kvar hos mig. Då fanns de ingen mer pojke som du. Då försvann ditt leende och ditt skratt. Du kommer alltid att saknas och minnas för alltid. Men när detta hände på den där torsdagen så tänkte jag hela tiden att de skulle gå bra för dig på sjukhuset, men sen sa det bara stopp och du kom aldrig hem mer. Jag får aldrig höra ditt skratt eller se ditt leende mer. Det som jag såg av dig var att du låg där och sov fast det gjorde du inte, du låg där hjärndöd och var blå runt ögonen. Du såg så läskig ut. Jag tänkte det kan ju inte vara sant att det är du som ligger där och är hjärndöd, som är blå runt ögonen, har  två brutna ben och en bruten näsa och en lunga som var punkterad. Det var så himla synd om dig, fast de var ju inte ditt fel att du blev påkörd. Det var ju så mörkt där ute och du som var så mörk rädd, men hoppas du inte va det där ute.
      (HOPPAS DU HAR DET BRA ANTON/DIN SYSTER WILMA)
HOPPAS DU HAR DET BRA DÄR UPPE

JAG SAKNAR DIG

Undra var du gör där uppe i himlen? Hoppas du träffar vår gamla kanin Maja, farfar och morfar, Hoppas du ser dom eller är med dom. Du kanske träffar någon som ligger nära dig där du är begravd. Tänker mycket på dig Anton, alla minnen av dig, allt du har sagt till mig, allt du har frågat, allt du har gett mig och allt annat.

Jag vill så gärna se dig, prata med dig, skratta med dig, skoja med dig, göra allt med dig.

UNDRA HUR DU SER UT DÄR NERE I JORDEN HUR BLÅARE DU MÅSTE VAR NU

Du och jag vi var ju bästa kompisar. Vi gjorde allt ihop, vi är faktiskt lite lika med. Nästan var det bara en sak det var ju att du och jag inte hade samma hårfärg. Du och jag höll ihop. Vi är bästa kompisar även att vi är syskon du och jag. Vi kommer ändå att hålla ihop, föralltid.