<3ÄLSKADE STOREBROR<3


 

Ett år. Ett år har gått. Ett år sen du blev påkörd, ett år sen du låg hjärndöd och ett år sen du dog. Varför? Varför ?
Varför skulle det just hända dig . Varför skulle  du dö,du hade inte rätt att dö, du skulle leva. Jag vill inte att du ska vara död.
För det är så himmla jobbigt utan dig och det är så tomt. Du var min storebror. Du var vädens bästa storebror !!!!!!!!
Jag saknar dig så himla, himla mycket. Första dagen utan dig var så jävla tom. Du fanns liksom inte mer på ett
sätt. Det kändes som att du var på innebandy läger, men du kom aldrig hem ifrån det. Du var död, död föralltid.
Jag önskar att det var en madröm, men det var på riktigt !! Den 14 september 2007 hade jag så himla ont i magen.
 Jag var ledsen, orolig och det kändes som jag var lite ensam också.

När du ringde hem och jag svarade sa du: Hej Wilma, kan jag får prata med mamma eller pappa och sen sa vi hejdå till varandra. Jag gav telefonen till mamma. De var den sista gång jag pratade med dig, den sista gång jag hörde din fina, fina röst. Du hade två brutna ben och ett bruten näsben. Det visades inga fler skador. Mamma och Pappa åkte ut till dig.
Pappa följde med i ambulansen. Hanna ringde till sina kompisar Amanda och Magda och berättade vad som
hade hänt. Sen ringde vi till Mormor och sen kom hon. Och sen kom Mamma hem. Sen dushade Mamma och
packade lite som hon skulle ta med sig. Sen när dom hade röntgat dig så sa dom: Anton tre gånger, du svarade
inte, du var medvetslös. Sen kom dom in till Mamma och Pappa och sa fler skador en efter en. Sen den
14 blev du hjärndöd. Mamma ringde hem och jag svarade, första jag sa var: Kommer Anton att dö. Då sa Mamma:
Ja Anton kommer att dö och då blev jag jätte ledsen sen skulle Mamma pratar med Mormor. Cilla skulle komma till oss
och Pelle och Allan. Hanna hade varit och pratat med Hall där borta vid lekplatsen och sen hade Hanna varit och
pratat med Magda. Sen åkte Hanna, jag, Cilla, Pelle och mormor in till dig Anton, vi hämtade upp Ludde i kalmar.
Innan vi åkte in till dig Anton så var jag hos Alexandra och Amanda, Magdas lillasystrar, nere vi backen. När vi kom in
till dig fick vi först vänta i väntrummet på Mamma och Pappa. Sen när dom kom kramade vi om varandra sen gick vi in
till dig efter vi hade varit inne i en stund klarade jag inte av att vara inne hos dig så jag började jag gråta så Pappa
fick bära utt mig sen gick vi in i väntrummet igen. Jag trodde först att du var sövd, men sen berättade Pappa för mig att
ditt hjärta fortfarande slog och att du levde fast vi inte kunde prata med dig men du kunde höra när vi pratade. Du kunde andas och så men du levde bara på ett sätt. Du var hjärndöd !!!!!!!!!! Du kunde inte pratar men du kunde höra oss. Det rann dregel ifrån din mun, Hanna takade bort det lite då och då. När jag såg dig ligga där först tyckte jag att
du såg lite läskig ut och det såg inte riktigt ut att det var du, men det var du !!!!

På morgonen hade jag varit i skolan och tagit ett en foto och efter det hade jag stannat kvar där. Jag var inne hos dig många gånger. Personalen kom in med saft, mackor, kaffe och glass. Hanna smsade och ringde till Antons andra kompisar. Sen kom Hall och hans Mamma och Pappa in till dig Anton. På sjukhuset fick vi låna ett litet rum med en säng och ett bord med stolar och telefon, sen ringde jag till en kompis. Sen lite senare kom kom Sören och Jocke in. Conny präst var också där inne med oss.Hanna fick stanna över natten och tills dom åkte hem nästa dag. Jag  fick inte stanna kvar så jag fick sova över hosmormor jag var jätte ledsen för att jag inte fick stanna och jag sov typ ingenting. Natten till lördagen Anton !!!! Sen på dagen ringde jag till min kompis Moa och så gick vi på stan lite och så fikade vi på Copp sen åkte vi hem till Moa och var där några timmar. Sen skulle jag hem. När jag åkte till stan med Moa hade dom komit hem till oss hos Mormor. Lisa hade varit hos våra kusiner över natten. Mamma och Pappa åkte hem och duschade och bytte om,medan Hanna var hos Mormor och jag var på stan då. När jag kom hem från Moa var Mamma och Pappa där.
Conny präst hade också kommit. På kvällen var jag en liten stund med Amanda och Alaxandra. Dagen efter var vi och
jätte många på kvällen där ute vid olycksplatsen, dom som bodde där hade satt dit ett rött kors(men nu har dom målat
det vit)


Att ett år kan gå så fort !! Älskar dig så mycket. Saknar dig så mycket. Nu är klockan 22:51 den 15 september, ett år sen du dog. Nu orkar jag inte skriva mer. Älskade storebror ett år sen !!!!!! LOVE YOU, ÄLSKAR DIG.
/Wilma, din lillasyster. Anton anton anton anton anton anton min ängel !!!!


Kommentarer
Postat av: susanne

så duktig du är på att skriva wilma, vi tänker på er alla. kram fam. fagergård

2008-09-16 @ 13:10:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0